baralitetankar

jag kan bli så provocerad ibland
av hur många i kyrkan talar om döden
och livet efter döden
det är befrielsen
det är då livet börjar
döden är inget att haka upp sig på
det är då man blir fri och verkligen börjar leva
livet här är liksom bara ett nödvändigt ont på vägen till livet som börjar sen
sahlberg sa tex idag på tvgudstjänsten att
"då spelar det ingen roll om döden kommer tidigt i livet"
jag har också en tro
jag tror att det finns ett liv efter döden
jag tror inte att det bara är mörker
har ingen aning om HUR det kommer att vara
men något tror jag det är
men jag tror att livet här och nu inte bara är en transportsträcka
livet här och nu är också livet
livet här och nu är också viktigt
är det inte ganska viktigt att ta vara på det livet?
om man har möjlighet
och de flesta av oss har väl möjlighet
ibland kan människors liv vara så jävligt så man inte orkar med och bara längtar vidare
men jag blir så provocerad av att man ibland fokuserar så mycket på livet efter döden
livet före döden då?
för mig spelar det visst roll om livet blir kort eller långt
för mig är döden alltid hård, hemsk, slutgiltig, mörk, orättvis
oavsett hur fantastiskt livet efter döden är
här och nu är viktigt
livsviktigt
både vardag och fest
vardag inte minst
visst ska man tänka framåt ibland
även mot livet efter döden (om man tror på det)
och visst ska man inte ducka och blunda för döden
den är ju en del av livet
men det får inte ta hela fokus
det får inte få oss att blunda för livet här och nu
livet före liksom