baralitetankar

Hos optikern.
Jag: Jag skulle behöva få mina glösögon justerade. De är lite skramliga.
Optikerassistenten: Är de för vida? Åker de ner? Behöver de tas in?
Jag: Jooo... det kan man nog säga. De känns lite lösa och skramliga.
Optikerassistenten: Ja, då måste jag nog värma och böja lite.
Jag: Eh, ja, visst (tänker: är det inte det man brukar göra??)
Optikerassistenten: Hur gamla är glasögonen?
Jag: Tja, tio månader kanske.
Optikerassistenten: Ja, då är de ju försäkrade om... (sväljer resten av meningen)
Optikerassistenten går in i ett rum.
Jag tänker: Shit, jag får kanske gå härifrån med knapp ledsyn. För även om jag är försäkrad så får jag ju inte nya glasögon på stubben om hon skulle ha sönder dem. Brukar hon ofta ha sönder glasögon? Vad skulle jag på det och göra? Kunde de inte få vara lite skramliga och lösa? Shit.
Optikerassistenten är borta VÄLDIGT länge. TRE andra optiker/optikerassistenter hinner komma fram till mig och fråga om jag fått hjälp. Jag ser väl lite förskräckt och undrande ut...
Så äntligen kommer hon ut.
Jag får mina glasögon.
De ser hela ut.
Hon sätter på dem (lyckas missa att sätta dem i öronen, vilket ofta händer när någon annan försöker sätta på någon glasögon).
De känns precis som innan.
Optikerassistenten: Känns det bättre?
Jag säger: Ja, absolut.
Jag tänker: Nej, de känns precis lika lösa som innan, men aldrig att jag låter dig göra om detta. Jag BEHÖVER mina ögon.

Jag har gjort slut.
Först gjorde jag slut via ombud.
Så där fegt, som när man skickar en lapp med en kompis.
Sen var jag tvungen att ringa och göra slut en gång till.
Själv.
Jag har träffat en ny.
Jag vet inte om jag gjort rätt.
Men jag får ju stå mitt kast.
Man vet vad man har men inte vad man får.
Vet inte om jag ska ha dåligt samvete.
Har jag sårat djupt och hårt?
Äsch.
Telia har så många kunder ändå.
De får väl för sjutton ta och sänka priserna om de vill ha kvar min kärlek.
För mindre än halva priset så är det väl inte underligt att man drar?
Om det nu inte visar sig att jag får vad jag betalar för.
Jag kanske har gått från supersexig med massa pengar på banken till halvkriminell med massa skulder på banken...
Men jag väljer att tänka att jag har valt rätt.
De måste ha tagit lite illa upp i alla fall, för de bestraffar mig med tre! uppsägningsmånader, både på bredband och telefoni.
Och ingen blir väl sårad om det inte finns känslor med i spelet - eller??

Att köpa bindor är ett meck utan dess like.
Fattar killar hur komplicerat detta är?
Det finns långa, extra långa, korta, extra korta, tunna, tunnare, extra tunna, plastiga, pappriga, utan vingar, med vingar, små vingar, stora vingar, med doft (!!????!!??), utan doft, billiga, dyra, för natt, för dag, flexibla, inte flexibla... miljarder märken.
Och alla är förpackade i liknande förpackningar med liknande färger.
Och när man har brått eller inte orkar att stå och läsa det finstilta på varenda paket så är det lätt att få fel.
Man vill ha vingar, och när man öppnat paketet så inser man att de inte har vingar.
Man vill inte ha vingar, och när man öppnar paketet så inser man att de har vingar.
Man vill ha långa och har fått korta.
Man vill ha korta och har fått långa.
Man förstår inte vitsen med doftande... men har lyckats få ett paket med doftande.
Kan de inte märka paketen tydligt, så man inte behöver komma hem med fel paket i tid och otid.
Man tror man håller sig till samma sort - men icke.
Kan inte expediten upplysa en i affären?
Är ni medveten om att de här har vingar?
Typ.
Det vore smidigt.
Eller inte.
Man kanske bara ska börja läsa det finstilta.
Bli lite mer uppmärksam.
Acceptera att alla gröna paket inte innehåller medellånga med vingar.
osv...

Min käre morbror brukar säga, så fort han ser en med en damsugare eller liknande i handen; Har du fått dille?
Städdille alltså.
Och om han hade frågat nu, så hade jag för första gången i mitt liv svarat: Ja!
Helt oväntat så drabbades jag av denna åkomma igår förmiddag.
Och den har suttit i tills idag.
Nu kan jag nog äntligen betrakta mig som färdig.
Jag har inte putsat fönstren.
Så långt gick det inte - den här gången.
Men har man drabbats en gång, så finns kanske risk att det återkommer.
Som ett munsårsvirus, som ligger och vilar, och så dyker upp när man minst väntar och behöver det.
Nu ska jag gå och återvinna papper vid återvinningsstationen, - som är alldeles för långt bort när man ska bära skräp...
som en avslutande cermoni till denna drabbning av dille.
Sen ska jag friskförklara mig och göra nåt helt onyttigt.

När ska man välja en annan vagn på tunnelbanan än den man är på väg in i?
När det kommer två män springande med sågspånspåse och kvast och skyffel i händerna.
Vi kan kalla dem kräkspatrullen...

Jag håller på att överträffa mig själv.
Jag, som har noll tålamod med pysselsaker och fixarsaker.
Jag har precis målat det första lagret färg på min säng.
Den ska inte längre vara trävit och obehandlad.
Den ska, från och med imorgon någon gång, hoppas jag....
vara vit.
Två strykningar till (efter inköp av en till färgburk, var nog lite väl optimistisk),
och sen är det vitt och fint.
Har kanske höjt värdet på min lägenhet med en femhundring :)
Glömde bort att äta.
Hade inget gott hemma.
Gick till affären.
Blev sugen på fiskgratäng.
Tar en timma i ugnen.
Orkar inte vänta på nåt i magen så länge.
Äter kinapuffar under tiden.
Anna Skipper skulle skicka mig till Sibirien på fem års slavarbete utan mat.

Det finns två personer som kan göra mig gladare än någon annan.
De är bara två år.
Men de har gåvan.
När man visar sig och de rusar mot en med öppna armar eller dansar glädjedans.
Då lever man verkligen.
Det är kärlek det.
Att kommunicera med de här två personerna.
Det är lycka.
Och humor.
Deras första namnbokstäver blir LE tillsammans.
Lite passande.

Allvarligt talat.
Hur många duschtvålsorter kan det finnas?
Har klämt ur de sista dropparna ur min gamla flaska och var tvungen att skaffa en ny idag.
Det tog typ 20 minuter att göra detta.
Och jag fick nästan ångestkänslor.
Beslutsångest.
Ska man ha en tub eller flaska?
Ska man ha krämig eller rinnig?
Ska den vara färgad eller ofärgad?
Ska den vara dyr, billig, svindyr?
Ska man ha en stor eller liten?
Vilket lock är smartast?
Ja, det är bara lite av besluten man måste fatta.
Ska det vara så?
Finns det inte tillräckligt med ångest i livet?
Tänk om jag valt fel...
Då får jag lida för det i flera månader.
Hemska tanke.

Igår såg jag ett fantastskt program på tv. Och det var - tro det eller ej - amerikanskt.
Carson eller vad han nu heter, från FAB5, han den mest gayiga killen med ansvar för kläderna är programledare.
Det går ut på att han hjälper tjejer/kvinnor som är helt vanliga, alltså inga fotomodeller eller skådespelerskor så långt ögat når, som inte trivs med sig själva och som bantar och vill gå ner tjugo kilo och som vill operera sig här och där och som hatar sina rumpor och lår och magar och överarma och dubbelhakor, att älska sig själva, med kläder och utan kläder, utan att vara i närheten av bantingskurer och knivar och laser. Han berättar för dem att de är vackra, han hjälper dem se sig själva som andra ser dem. Han vänder självbilden. Han hjälper dem hitta rätt underkläder och överkläder som framhäver dem, och sen, när de sett att de är vackra som de är, då får de en uppfräschad frisyr och lite snyggt smink, och så ta fantasktiska, smakfulla nakenfoton. De går från att gråta och ha ångest när de ska ta av sig tröjan och byxorna och se sig själv i spegeln, till att se sig själva i spegeln i bara underkläder och säga "jag är ju sexig!".
 Anna Skipper med sin bantningstortyr kan dra åt skogarna.
Vi är sexiga som vi är, vi måste bara lära oss att se oss som andra ser oss och att framhäva oss.
Jag har en hel del att lära där, och alla har upp och nerdagar, men visst är det fantastiskt!
Visst, är man en fara för sitt fysiska liv med hur man äter så måste man ju ändra på det, men banta - no way!
Carson är fabulous!

Man blir blogglat när man har semester på landet.
Tagit mina första dopp. Ett av dem i Vättern. "Arton grader, det är såååååå skönt!!" säger de inbitna Vätternbadarna.
"Burrrrr...." säger en badkruka som jag.
Ska jag tycka det är skönt så ska det gå över 24gradersstrecket.
Men badat har jag gjort.
Och fått de första myggbetten.
Och ätit de första smultronen.
Och lärt mig att finsk korv heter makkara.