en sak

I mitt nästa hem, om det blir något nytt någon gång, så är det EN sak som MÅSTE finnas.
En eldstad av något slag.
En brasa.
En levande eld som sprakar, dansar, sprider värme och mjukt ljus.
Sen ordnar sig allt annat av bara farten.

två

Jag såg ikväll på min lilla promenix något som jag missat helt.
Glassgubben har fått en glassgumma.
Riktigt skrämmande om man läst Människohamn.
Nu är de TVÅ som knackar på dörren.
Allting brukar ju heta saker.
Undrar vad glassgubben heter.
Heter han Glassgubben?
Och vad heter glassgumman?
Är det lika fantasifullt?

delicat

Jag älskar Delicatoreklamen!
Den är fantastisk.
Den gör mig lycklig.
När allt annat handlar om att äta så lite som möjligt och vara så fit som möjligt och vara nyttigheten själv.
Då lyser det upp som ett höstlöv i mörkret.
Jag blir glad i hela kroppen.
"Har du provat tårtmetoden?"
"Garanterat fria från fullkorn!"
osv
osv
Gå in på länken och kolla själv (du får scrolla ner lite för att hitta bilderna).
Genialiskt.
Jag önskar att det var jag som var reklammakaren som kläckt idén.
Då hade jag varit nöjd resten av livet med min yrkesmässiga insats.
Bra jobbat, vem det nu är som är skapare till det hela.


beautiful

Har varit ute och tagit uppfriskande, långa promenader på kvällskvistarna. Strax innan det mörknar. Vill bara berätta för er att det är fantastiskt vackert ute nu. Träden är helt fantastiska. Även om solen inte skiner så skiner de upp allting. Så att det är mulet eller skymning är ingen ursäkt för att inte testa. Värt ett besök. Blicken högt. Så ni inte missar något.

ja eller nej

Tidningarna har makt, eller tidningsläsarna. Eller nättidningsläsarna.
Senast var det ju Sundins hockeyöde som avgjordes av DNs läsare.
Nu är det Henkes fotbollsöde som ska avgöras av aftonbladets läsare.
"Är det rätt av Henke att sluta med fotbollen?"
Ja eller Nej.
Allt ligger i våra händer.
För som vi ju lärt oss nu så har ju inte en elitidrottare förmågan att själv avgöra när det är dags att sluta.
Det är i detta som vi finner lösningen på Henke Larssons alla av- och påhopp i fotbollen och landslaget också.
Han har bestämt sig för att sluta.
Men så är det någon blaska som har frågat sina läsare:
"Är det rätt av Henke att sluta?"
Och då har svaret blivit nej.
Och då har ju Henke varit tvungen att foga sig och ändra riktning.
Får se hur det slutar denna gången.

irritationer

Morgonirritationer:
1. dragspelsnissen som står i nergången till tunnelbanan spelar så öronen blöder och ropar hej, tjena, hallå till alla, vem vill ha det så på morgonen? inte jag. lite klassisk, mjuk violinmusik vore att föredra.
2. ombyggnation i tunnelbanan, massa människor som tränger sig fram, alla tycker att just de är viktigast i världen, jag trycks in i väggen som är dammig av gipsdamm och annan skit, fina jackan (som dessutom är myggsäker) blir helt smutsig
3. sl-kontrollanter på väg ut ur tunnelbanan. töntar som försöker utöva någon slags makt. de som aldrig kom in på polishögskolan, och inte platsade att stå i dörren på åhléns eller någon krog heller, det tar de nu igen genom  att vara skitviktiga i sitt kontrollantjobb. jobbigt.
4. eleven som jag skyndat mig till jobbet för är sjukanmäld, stressen var alltså helt onödig.
5. det är äcklig kebabgryta i matsalen och jag har inte med mig matlåda.


hosta=döden

När människor ska vara döende i amerikanska filmer så hostar de alltid något hysteriskt.
Vad de än är döende i.
Så vitt jag vet så dör inte alla döende av hosta.
Men i amerika är det kanske så.
Eller på de amerikanska skådespelarskolorna i alla fall.
Är det kanske därför alla är så livrädda för svininfluensan.
Man får ju mycket hosta då.
Och de amerikanska filmerna lär oss att hosta är lika med döden.


dagens outfit

Såg nu att det är något slags "blog award" som delas ut ikväll.
"Årets blogg 2009".
Jag är inte nominerad???!!?!!
Hur kan det komma sig?
Sen så ser jag en bild på alla som ÄR nominerade.
Alla är blonda, unga, modeslavar som bloggar om vilket shampoo de använder, vilka kläder de köper, vilka inneställen de går på, vilka killar de hånglar med osv.
Så, inför nästa år....
Dagens outfit:  blommiga pjamasbyxor, något slitna i rumpan, grått linne med spets (minsann... woho...), uttvättad huvtröja från Ullared anno 1900-tal (vintage), ullfilt från Östergötlands ullspinneri.
Dagens sminkning: numera borttvättad, krönt det hela med ett sexigt munsårsplåster.
Dagens hångel: såg Tom Hanks hångla på tv förut, gills det?


integritet

Det är ett bra land vi lever i.
Över lag.
Inte perfekt.
Men ok.
Fast det finns en hel del att undra över.
Våra lagar tex.
Min bror fick ett telefonsamtal från en person som undrade om han sålde telefoner på en försäljningssida på internet.
Det visste inte min bror något om.
Det trodde inte heller personen som ringde.
Men någon hade lurat honom på en hel del pengar.
Och denne någon utgav sig för att vara min bror.
Hade helt enkelt stulit, eller lånat, som polisen valde att uttrycka det, min brors personuppgifter.
Hade självklart andra kontaktuppgifter vad gäller telefon och mail.
Men i alla fall.
Min bror ringer polisen och anmäler det hela.
Det visar sig att det inte är någon brott att använda sig av någon annans personnummer och liknande.
Det är han som blivit lurad som ska polisanmäla, säger polisen, inte den som tvingats låna ut sina personuppgifter.
När personen som blivit lurad ska polisanmäla det hela så får han svaret att det är min bror han ska polisanmäla, det är ju hans personuppgifter som har använts.
Den här personen är faktiskt lite smart, han inser att det inte är min bror som gjort något fel, så han gör ingen sådan anmälan.
De försöker få kontakt med någon på polisen som har lite mer koll och frågar hur man ska göra.
Men nej, det är så att om någon som ska anmälas så är det min bror, som helt ovetande har blivit bestulen på sina personuppgifter.
Som straff för det så kan han bli indragen i en brottsutredning.
För de verkliga brottslingarna, de kommer inte polisen åt.
För i det här landet så måste alla visas sån respekt och man har rätt till sån integritet, så det är mycket smidigare att sätta dit de ärliga personerna som blivit utnyttjade och försöker ställa tillrätta det som andra har sabbat.
Det är inte utan att man blir liiiiiiiiiiiiite irriterad.

kolumnen

Undrar om det är roligare att vara en sån som skickar ut räkningar till andra än vad det är att vara en person som betalar räkningar till andra. Det sistnämnda är ingen jättehit när det gäller underhållningsvärdet. Man ser sifforna i den ena kolumnen (pengar andra ska ha) växa och i den andra (pengar jag får behålla) krymper det på ett tragiskt sätt. De som skickar ut räkningar till andra måste ju ha ständigt växande siffror i kolumnen "pengar jag får behålla).

jag - en bitch

Jag har väldigt sällan kontanter på mig.
Så gott som aldrig.
Brukar betala med mitt kort.
Smidigt.
Och de flesta affärer vill hellre ha betalt med kort än kontanter.
Pga stöldrisk och sånt.
Inte alla affärer.
Men de flesta jag handlar i.
Alltså.
Jag har sällan kontanter.
Det gör mig till en bitch.
En snål, självisk bitch.
När jag träffar på någon som vill sälja Situation Stockholm.
De hemlösas tidning.
Så tittar de på mig med uppfodrande min.
Säger "Köp de hemlösas tidning".
Då måste jag ju säga: "jag har tyvärr inga kontanter".
För jag har ju inga kontanter.
Då tittar de på mig som om jag var världens mest hemska person.
Som om jag var en riktig bitch.
Och så säger de med nedlåtande röst: "nej, visst...".
De tror mig inte.
De tror jag är en snål, lögnaktig bitch som inte vill köpa deras tidning.
Ibland köper jag den.
Om jag råkar ha kontanter.
Men för det mesta har jag inte kontanter.
Det gör mig till en bitch.


schtek eller oschtek

En vän gick till jobbet med peruk.
Inte för att hon tappat håret eller något annat tragiskt.
Utan för att hon ville skoja lite med kollegorna.
Liva upp vardagen lite.
Sätta lite guldkant.
Det är "respekt" tycker jag.
Eller "schtek" som mina elever kallar det.
Hur många av oss skulle sätta oss på bussen och åka in till vårt kontorsjobb med en kul peruk på huvudet.
Bara för att roa sina hösttrötta kollegor.
Jag önskar att jag var en sån person.
Men jag tror, tragiskt nog, inte att jag är det.
Jag är inte så "schtek".

skrämmande

Såg ett program, från USA, där de gjorde ett försök.
Dold kamera i en matvaruaffär.
En tjej, normalsöt, smal.
Tappar matvaror.
Sju av tio killar hjälper henne att plocka upp.
Nästan alla flirtar med henne.
Samma tjej.
Men med en stoppning som gör att hon väger 20 kg mer.
Fortfarande samma ansikte, röst, utstrålining, insida.
EN man hjälper henne.
Ingen flirtar med henne.
De går omvägar förbi henne.
Helt hemskt.
Jag brukar skämta om att man ska ha långa ben,
smal midja och stora bröst för att få en killes uppmärksamhet
och få en chans att visa vem man är.
Jag verkar tyvärr ha rätt.
Visst, alla är inte lika.
Men bevisligen så är många såna.
Kanske är tjejer såna också.
Men det är väl inte mer än rätt i så fall.

förvandlingar

Tänk vad lite färg och kläder kan göra.
Några dagar har jag gått till jobbet utan smink,
med de sköna promenadgympaskorna,
de bylsiga jeansen och en ingången kofta.
De dagar detta har inträffat har en kollega frågat:
Hur är det? Mår du bra? Du ser lite nere ut...
Visst, jag har någon slags förkylning som inte kommer ut riktigt.
Men annars är det inte så mycket värre än vanligt.
Och de dagar däremellan.
När mascara och lite mer upphotade kläder varit på plats.
Då har jag ju mått lika risigt i så fall.
Tänk vad lite färg och kläder kan göra.
Men ibland vill man bara vara bekväm och gå direkt från sängen till tunnelbanan.

iakttagelse

Iakttagelse på tunnelbanan:
En kvinna sitter med en enorm bok.
Ingen pocket.
Det är en stor, tjock, tung bok.
Hon har kommit ungefär halvvägs.
Hon sitter och läser i boken.
Boken sjunker sakta mot knät.
Kvinnan sover.
Hon känner att boken är på väg ner, vaknar till, börjar läsa.
Hinner bara läsa två ord.
Boken börjar sjunka.
Hon sover.
Hon vaknar.
Läser två ord.
Boken sjunker.
Hon rycker till.
Börjar läsa.
Läser två ord.
Boken sjunker.
Detta pågår i drygt tio minuter.
Varför lägger hon inte ner boken i väskan och bara sover?

kaffe?

Idag kom en kollega till mig (som arbetat betydligt längre än jag inom skolan) och frågade:
"Vad är det här lpo 94?"
Oh my god! tänkte jag.
Lpo 94 är typ det dokument som hela vår verksamhet ska vara uppbyggt på och omkring.
Läroplanen, hallå!
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.
Ungefär som att en barista inte skulle veta att det är kaffe och mjölk i en latte.
Men jag höll minen och sa lite käckt att:
"Det är läroplanen, den finns på skolverkets hemsida."
"Jaha" sa kollegan.
Nästa gång jag känner att jag är mer osäker på mitt jobb än jag borde vara.
Då ska jag tänka på den här dagen.

skål

Ikväll ska jag köpa ett glas skumpa på Rival.
För nu är mission tvättmaskin slutfört.
Den står på sin plats.
Inkopplad och klar.
Och jag tror till och med att den fungerar.
Efter en uppsjö av mail, telefonsamtal och sms.
Och missförstånd och frustration.
Så är det klart.
Ja, den gamla maskinen står utanför porten.
Den är inte bortfraktad än.
Men det är inte på mitt bord.
Så ikväll blir det skumpa.
Skål!

rätt sak på rätt plats i rätt tid - tack!

Så jobbigt det är att styra upp saker när det är andra människor inblandade som man inte känner och inte har direktkontakt med utan bara genom andra människor som man inte känner och inte har direktkontakt med. Kan jag lita på att den här personen har rätt i vad han säger? Kan jag lita på att den här personen håller vad han lovar? Kan jag lita på att den här informationen från mig når fram till rätt person i rätt tid? Svaret är troligtvis "nej" på de frågorna i nio fall av tio, ändå måste jag utgå ifrån att svaret är "ja", för det är ju profesionella människor det handlar om, vuxna individer som borde ha koll. Och man kan ju inte hålla på att rodda fram plan B och C och D och E bara ifall att. Då kan man ju lika gärna ta plan F direkt. Och så ringer man upp bara för att vara trevlig och kolla av läget, står maskinen där den ska nu, installerad och klar? Nej, det är ingen chaufför som har ringt, och jag kan ju bara vara här till fyra och vad händer sen? Och då ringer jag upp en annan kontakt och då säger han att det här har inte jag koll på i vanliga fall men jag ska be min kollega ringa upp dig direkt så kollar vi upp var chauffören är och tidsschemat. Och så går det en halvtimma och det är fortfarande ingen som har ringt upp, självklart. Det är jobbigt att styra upp när allt bara skiter sig. Kan inte bara folk göra det de lovat att göra, inom rätt tidsram? Det vore att föredra.

give away the third

På den gamla goda tiden.
När jag köpte Kinderägg ibland.
Då var det spännande.
Man visste inte som var i.
Det är ju det som är en del av hela tjusningen.
Tresamheten.
Något gott.
Något att leka med.
En överraskning.
Numera är det bara en tvåsamhet.
För vad som är i berättar de ju hela tiden på tvreklamen.
Nu får du de roliga figurerna från Disneys senaste film...
Typ.
Då är det ju ingen överraskning.
Det var bättre förr.

korkighet

I en amerikansk tvserie:

-I am with Alison, she had a stroke.
-Oh my god! Is she okey?

Den svenska översättningen:

-Jag är med Alison, hon har fått en stroke.
-Oh my god! Mår hon bra?

HALLÅÅÅÅÅ! Hon har fått en STROKE. Hur svårt är det att räkna ut att hon INTE mår bra?

smutsränder

Har tillbringat fredagkvällen och natten och lördagmorgonen på ett litet pensionat med kollegor. Ett trevligt pensionat förvisso. Men tapeterna i mitt rum var så blommiga så jag fick nästan ångest. Väggarna anföll. Och så var det dammigt överallt. Jag drömde mycket på natten. Röriga drömmar. De jag var där med trodde att det spökade. På riktigt. Jag tror att det var blommorna. På väggen på toaletten, som var kaklat och ganska modernt, såg man smutsränder på sina ställen. Man blir inte sugen på att komma tillbaka. Det är skönt att sitta i sin egen soffa och lyssna på winnerbäcks nya (lyssna om du inte gjort det, oavsett vad recensenterna säger så är den fantastisk), och njuta av sitt blomtapetfria hem. Inte helt dammfritt, men ändå mindre damm än på pensionatet.

RSS 2.0