baralitetankar

vad jag borde gjort idag:
städat
tvättat
strykt tvätt som legat i tre veckor och blivit superskrynklig
lagt in ren tvätt i garderoben
diskat
vat jag inte gjort idag:
städat
tvättat
strykt tvätt som legat i tre veckor och blivit superskrynklig
lagt in ren tvätt i garderoben
diskat
vad jag måste göra imorgon:
städa
tvätta
stryka tvätt som legat i tre veckor och blivit superskrynklig
lägga in ren tvätt i garderoben
diska
vad jag gjort idag:
gått promenad på djurgården
varit på nordiska museet
nästan blivit av med mitt pyttelilla paraply
ätit vitlökslammkorv (tack för tipset I)
pratat i telefonen
lagt in massa räkningar för betalning på internetbanken
sett över mitt pensionssparande och bytt fonder (HUR många vuxenpoäng som helst)
köpt och planterat en lavendel (som jag inbillar mig ska kunna överleva inomhus)
rivit upp lakan och örngott från sängen, för jag trodde jag skulle tvätta
vad jag måste göra nu innan jag ska sova:
bädda sängen

till mina vänner och min familj
jag hoppas att jag är bättre än jag tror att jag är på att säga och visa (är väl lite lik min käre far där, lättare för att visa än säga) att jag tycker om er och uppskattar er och alltid vill finnas för er
jag är så oändligt tacksam för att ni finns
både ni som läser detta och ni som inte läser detta
utan er så fanns jag inte
på riktigt
när livet gungar så finns ni där
vare sig ni vet om det eller ej
och när livet är lite enklare och mer vindstilla så finns ni där
jag känner det och ser det och vet det

det är någon som börjar sin semester typ... nu...
undrar vem :)

hörde något kul igår
en komiker från irland
pratade om alla stadsskulder
alla länder har enorma skulder
miljonersmiljardersbiljarderspengar
ALLA är skyldiga pengar
men till VEM??
hans lösning var att leta upp denne "vem" och skjuta den
och sen kan alla slappna av
lite smart
om än lite makabert
och kanske inte helt enligt verkligheten
men håll med om att det är lite konstigt att alla är skyldiga massa pengar
och vet någon till vem?

true story.
har en kollega, som jag tyvärr inte ser så mycket av.
han jobbar nämligen på kvällen när vi andra har gått hem.
men ibland så träffar man på honom.
han är cool.
svår att bedöma ålder på, men skulle gissa på typ snart 60.
lång och gänglig.
långt, grått hår.
tattueringar och kul smycken.
snäll som få.
hjälpsam och får saker och ting gjorda.
utan tjat.
i veckan berättade han om sin dag innan han gick till jobbet.
han hade duschat.
i en timma.
bara för det är skönt.
sen gick han ut på balkongen.
i bara mässingen.
för att torka och njuta av solen.
högt räcke så ingen ser något som kan vara jobbigt att se...
över gatan en bit bort bor en nyfiken gammal dam.
en så kallad fönstertittardam.
denna dam har full koll på kollegan.
och tycker nog både det ena och det andra.
damen sitter och glor mycket och intensivt.
då kan min kollega inte hålla sig.
han ställer sig på en pall och helt resolut så moonar han från sin balkong.
gardinen dras snabbt ihop.
men det var nog inte sista gången kollegan blev iakttagen av nyfikna damen.
jag skrattade i alla fall ganska mycket när han berättade.
ganska befriande.

Jag gillar jazz mycket.
Och nu har en ny, eller inte ny, men ny för mig, jazzröst kommit upp på min topplista.
Stacey Kent.
Ge henne en chans.
Jag behövde bara en låt så var jag fast.

Idag när jag kommer till jobbet och kollar på min dataskärm sitter en liten liten lapp fastklistrad på den.
En liten annons utriven från en dagstidning.
Annonsen lyder:

"Mogen läkare med god ekonomi i Stockholm. Söker trevlig flickvän och senare kanske fru, som vill leva i lyx. Du är yngre, attraktiv och barnfri. Ring så ringer/mailar jag."

Vem vill inte leva i lyx...
Frågan är vad definitionen på "yngre" är i sammanhanget.
60? 25? 17? 83,5?

det finns två små personer i familjen som jag nog faktiskt älskar lite mer.
kanske mest för att de älskar mig och att det liksom inte går att tvivla på eller misstolka.
tillbringade helgen med dessa två underbara skapelser.
tänk dig att bli väckt av en liten kille med pjamas och snuttefilt i högsta hugg klockan halv sju på morgonen.
som säger nu är det morgon, och sen somnar som en stock och ligger och snusar bredvid i tre timmar.
eller att en annan liten kille springer fram till dig med armarna i vädret och vill upp och kramas en stund, bara för att.
eller att de grabbar tag i varsin hand och drar iväg på upptäcksfärd.
ja, jag älskar många personer, jag har underbara vänner som äskar mig, både små och stora, och en fantastisk familj, både en biologisk och en extrafamilj, som älskar mig som jag är.
och jag vore inget utan dessa vänner och familjen.
men de där två, de och jag har något alldeles speciellt.
och om några månader så kommer det ett litet liv till i familjen.
en till liten hand som grabbar tag.
ibland är livet ganska bra.
trots allt.
även om allt inte alltid är på topp.
långt ifrån ibland.
men händer som grabbar tag i mina händer, stor som små, kan göra det ganska bra ändå.
trots allt.
nu är det bara den där stora handen som fattas mig.
den där pojkvänshanden.
hmmm...

Hittade denna bilden på internet.
Har ingen aning om vem det är, och det spelar ju ingen roll.
Men man, eller i alla fall jag, undrar ju.
Hade det inte varit bättre att skippa byxorna helt??
Well, smaken är som...

Hört på tunnelbanan.
Två fd kollegor sitter och pratar.
Den ena parten har sagt upp sig och börjat nytt jobb.
Den andra säger till den ena:
"Då får du komma in och hälsa på oss när du har semester".
Eh....
Well, om det hade varit JAG så hade jag aldrig gått till jobbet på semestern.
Varken nytt eller gammalt jobb.
Den ena mumlar något och går snabbt av tunnelbanan.