baralitetankar

gick på spontan konsert igår efter jobbet.
georg riedel hade tonsatt finlandsvensk lyrik.
en enorm kör sjöng (blev chockad när jag insåg storleken på kören, jag orkade inte ens räkna dem).
lisa nilsson sjöng (på tjocken, hur får man luft så man kan sjunga så vackert med en sån mage som trycker på lungor och allt annat??).
stina ekdal läste finlandsvenska dikter på finlandsvenska (med en klänning som var så somrig och femtiotalsaktigt vacker så jag fick en tår i ögat).
georg riedel spelade bas (georg är en person man vill ha som vän, man vill sitta och småprata om allt och inget med honom, och så får han spela lite emellanåt).
en annan man spelade flygel (helt okänd i mina ögon, lite långhårig, men ganska duktig på pianot).
man kan tycka vad man vill om stora körer och tanter som tar höga toner.
men det var jättebra.
georg är ett geni. han har humor som få.
och det är bara att lyssna på hans jazziga melodislingor så inser man det.
det är ett underbart hemtrevligt lugn i hans melodislingor och i hans bastoner.
blandat med ett barnabus som gör själen glad.
om jag hade funnits på facebook hade jag gillat georg riedel.
big time.
nu gillar jag honom bara i verkliga livet.
men det kanske också räknas.