baralitetankar

Såg ett par på tunnelbanan idag.
Inget ovanligt och stort över det.
Brukar vara ganska enerverande och irriterande att se.
Men jag blev helt gråtmild och varm och kall om vartannat.
För den här killen tittade på sin tjej med ögon som var helt fantastiska.
Ja, hela ansiktet förvandlades.
Det var en sån värme och glädje.
Det var en sån mjukhet och ömhet.
Det var en sån total närvaro.
Uppsluknad.
Inget krävande.
Inget "ägande".
Inte dyrkan heller.
Men total kapitulation på något sätt.
Det måste ha varit riktig kärlek jag såg.
Det var så vackert och fint.