baralitetankar

Lite stolt över mig själv.
Gav mig den på tidigare i våras att jag skulle lära mig att tycka om att springa.
Började ett nybörjarträningsprogram från nätet.
I helgen sprang jag en mil.
Både i fredags och i dag, söndag.
Jag har alltså sprungit två mil i helgen.
Nästan ett göteborgsvarv.
Har som mål att springa riktiga varvet nästa år.
Börjar tro att jag faktiskt kan klara det utan att dö.
En stjärna till vännen som drog med mig i helgen och som höll tempot så bra.
Men det var ju ändå jag som sprang.
Och rent flåsmässigt hade jag kunnat springa längre.
Bara benen som behöver lite mer träning och lite starkare muskler.
Men jag har ju ett år på mig till varvet.
Men jag har ändå nått mitt mål på sätt och vis.
Jag tycker det är roligt att springa.
Jag flåsar inte ihjäl mig.
Kunde till och med prata under tiden.
Och jag kan njuta av att springa.
Som sagt, lite stolt.
Även om det smärtar lite att gå i trappor i kväll...