baralitetankar

Jag är ingen superroyalist/monarkist.
Men har heller inget emot vårt kungahus.
Och tillhör de som tror att de faktiskt tillför något positivt till Sverige.
Men i går så blev jag nästan superroyalist/monarkist.
För fy tusan så fina de är.
Viktoria och Daniel.
Grät jag under vigseln?
Absolut.
Jag grät till och med i dag när jag läste om det i tidningen (som kom i brevinkastet utan att jag prenumererar...).
När Daniel höll sitt tal blev jag kär i honom jag också (lite sent påkommet, han är ju typ gift nu).
Vilken kille!
Väldigt skönt att det här bröllopet är över.
Nu slipper jag höra alla evinnerliga hellikoptrar hela dagarna.
I alla fall i lite mindre omfattning.
Jag hör dem även när de inte finns på riktigt numera.
De finns inne i mitt huvud.
Undrar hur lång tid det tar att bli av med det ljudet...