baralitetankar

Det var påsk.
Så fort den var över.
Jag har umgåtts mycket med mina två favoritälsklingspojkar.
Den ene låter lite som exorcisten ibland.
Ligger på sin filt på golvet och så helt plötsligt kommer djupa, mörka jollerljud långt innifrån.
Hoppas det han säger är fina saker.
Typ "Faster, jag älskar dig!"
Den andre pratar på om allt och inget hela tiden.
Och när man säger något tillbaka så säger han:
"Vad sa du?"
Och när man då upprepar det så säger han, så där lite nonchalant:
"Jaha"
Vill bara pussa på honom hela tiden.
Tur att han är ganska generös med pussar och kramar.
Har plockat både en tussilago och en blåsippa.
Det är vår.
Äntligen.
Att det kom snö i Stockholm i måndags morse, det glömmer vi.
Trots att jag älskar ombytet med de olika årstiderna och alla har sin charm på sitt sätt,
så tror jag ändå våren och sommaren ligger lite före.
Och våren är ju så där full av löften om kommande sommar, så den är nog strået vassare.
Ljud, ljus, doft, liv och rörelse.
"Tyst, hör du hur fåglarna krittrar?" sa den ene favoritälsklingspojken när vi var ute på promenad i helgen.
Och när vi gick förbi en hög med nyhugget timmer så drog vi in det i näsorna och så sa han:
"Aaahhh... det luktar GOTT!"
Och det gör det på våren.
Det luktar GOTT! Aaaahhhh....