baralitetankar

Ibland börjar jag undra om jag är på väg att bli deprimerad.
Jag tappar orken.
Både fysiskt och psykiskt.
Jag tappar förmågan att fokusera.
Jag tappar beslutsförmågan.
Jag tappar kreativiteten.
Jag tycker det är jobbigt med för många personer omkring mig.
Jag blir överkänslig.
Blir lätt ledsen och sårad.
Men jag har insett att det inte är någon sjukdom eller liknande.
Jag sörjer.
Det är sorgen som kommer och går.
I vågor.
Det kommer så där i treveckorsintervall.
Håller i sig några dagar.
Ibland upp till en vecka.
Sen går det bra ett tag igen.
Till nästa intervall.
Det är lite intressant.
Men när det kommer så hajar jag till och undrar om det är något fel.
Undrar hur länge jag kommer leva i den här cirkeln, eller vågrörelsen.
Kanske alltid.
Fast med längre intervaller.
Jag vet inte.
Jag kan bara hänga med.