baralitetankar

Det här är mitt hundrade inlägg.
Det ska pappa få.
Idag är det fars dag.
Ett komersiellt jippo, jag vet.
Men det får mig ändå att tänka på och längta efter pappa.
Ja, det gör jag hela tiden.
24 timmar om dygnet.
Men idag lite extra.
Jag skulle kunna ge vad som helst för att få krama honom idag.
Världens bästa pappa.
Inte perfekt.
Full av fel och brister.
Som vi alla är.
Men världens bästa pappa.
Full av kärlek.
Mer kärlek och omtanke till och för och om sin familj får man leta efter.
På riktigt.
Visst missförstod vi varandra ibland.
Och rädsla från hans sida för att något skulle gå galet, kunde ibland leda till en konflikt.
Men aldrig något allvarligt.
Han var tryggheten.
Stabiliteten.
Den öppna famnen.
Lugnet.
Visst har jag kvar det i resten av familjen.
Men en stor bit fattas.
En viktig bit.
En pappakram idag skulle jag ge mycket för.