baralitetankar

Jag är glad att jag inte går på fritids.
Hörde detta från mitt fönster på jobbet.
Nu är vi ute allihopa! Vi ska inte gå in. Alla ska vara ute.
Jag skulle bli galen om någon skulle bestämma när jag ska vara ute eller inte.
Och att ständigt göra som alla andra gör.
Samtidigt.
Men, å andra sidan, man rättar sig ju ständigt efter vad andra bestämmer att man ska göra eller inte göra.
Så när allt kommer omkring så går jag kanske på fritids ändå.