baralitetankar

Jag kan inte sluta fundera på det här med folk som inte hör av sig.
Vad det är som gör det så svår att höra av sig?
Killar som man dejtat säger "vi hörs" och sen går de upp i rök.
Säger inte ens med ett sms att de inte är intresserade.
Personer i lägenhetsbyteskedjor som får vänta och våndas och hoppas under lång tid, som på omvägar får veta att de andra i byteskedjan gått vidare med annat byte, utan att höra av sig och berätta det.
Det är bara några exempel.
Finns det verkligen ingen man kan lita på?
Och så tänker jag och tänker.
Och så kommer jag på, att jo, det finns det ju.
Det FINNS de som hör av sig.
Det finns de som man alltid kan lita på.
Radiotjänst.
Skatteverket.
Cellprovsmottagningarna.
CSN.
Ja, det FINNS de som har social kompetens.
Det finns de som hör av sig.
Alltid.